Förra veckan höll regeringen sin s.k. ramria och fastställde statens budgetramar för de kommande fyra åren. Själva ramrian slutfördes på två dagar, men förhandlingarna inför rian pågick i nio veckor. Som Svenska riksdagsgruppens ordförande fungerade jag som SFP:s förhandlare i den ekonomiarbetsgrupp som utsågs av statsministern och de övriga partiordförandena.
För mig och hela Svenska riksdagsgruppen har det varit viktigt att tilläggsanpassningen på ca 2,8 miljarder euro är mer balanserat fördelat än de ekonomiska sparåtgärderna som beslöts i samband med regeringsförhandlingarna i somras. Med tanke på att regeringspartierna förra sommaren redan beslöt om en anpassning på totalt 6 miljarder euro, har det inte varit en lätt uppgift att anpassa den offentliga ekonomin med ytterligare 2,8 miljarder euro.
SFP:s målsättning var att en betydande andel av den nya anpassningen måste bestå av skatter. Skatternas andel blev sist och slutligen nästan hälften av anpassningen. Den allmänna mervärdesskatten på 24% höjs med 1,5 procentenheter till 25,5%. Mycket viktigt är att momsen på mat inte höjs.
För SFP har det varit viktigt att de nya nedskärningarna nu på ett mer balanserat sätt än i somras riktats till alla ministerier och samhällets olika områden. Vi har också velat undvika nya direkta nedskärningar till dem som redan drabbades av de nedskärningar som gjordes i samband med regeringsförhandlingarna. Samtidigt är det också viktigt att direkta nedskärningar eller skattehöjningar inte riktas till de pensionärer som lever på folk-, garanti- eller lägre arbetspensioner.
Mycket viktigt är att nedskärningar inte riktas till grundskolan eller småbarnspedagogiken. Istället kommer regeringen att hålla fast i en 200 miljoner euros satsning på grundskolan. Vi vet också att det inhemska jordbruket lider av en strukturell lönsamhetskris och därför är det viktigt att det inte görs några nedskärningar i jordbruksstöden.
Det är ändå viktigt att inse att Finland inte enbart lyfts genom skattehöjningar och nedskärningar. Det är endast genom tillväxt som välfärdssamhället på sikt tryggas. Vi behöver fler människor i jobb och fler framgångsrika företag som i sin tur ger mer skatteintäkter. Om vi lyckas höja sysselsättningsgraden till kring 80 procent såsom i de övriga nordiska länderna, kan vi i framtiden undvika ny anpassning.
Samtidigt vet vi att Finland inte har haft en ordentligt tillväxt på över 10 år. Därför valde regeringen i samband med ramrian att besluta om ytterligare åtgärder för att få fart på tillväxten. När vi blickar mot framtiden och var det största möjligheterna för tillväxt finns, är det klart att industrins gröna omställning är bland de allra viktigaste. Enligt Näringslivets Centralförbund EK är investeringspotentialet inom den gröna omställningen över 200 miljarder euro i Finland. Men det räcker inte med att veta att det finns potential. Vi måste håva in dessa investeringar till Finland.
För att påskynda investeringarna bereder regeringen en tidsbunden skattegottgörelse för sådana stora industriella investeringar som stöder investeringar i till exempel i batteri- och vätgasprojekt och fossilfri stålindustri. Det nya skatteincitamentet är mycket intressant ur också Östra Nylands synvinkel. Till exempel med tanke på Plug Power och väte i Tolkis och för eventuella investeringar i grön omställning som blev aktuella då Fortum aviserade sitt intresse att skaffa markområden i Lovisa.
Otto Andersson
Skribenten är östnyländsk riksdagsledamot (SFP) och ordförande för Svenska riksdagsgruppen
Östnyland 26.4.2024