Siffrorna 112 är det allmänna nödnumret, men förra veckan fick de också en annan betydelse. Det var nämligen med siffrorna 977-112 som majoriteten av Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HUS) fullmäktige röstade ner mitt förslag gällande Borgå och Raseborgs sjukhus. Som vi vet beslöt HUS centralförvaltning tidigare i höstas att de gynekologiska operationerna vid Borgå och Raseborgs sjukhus ska nedläggas.

Beslutet är på många sätt problematiskt. Framför allt ur jämställdhetssynvinkel och med tanke på kvinnornas rättigheter, då beslutet riktar sig särskilt mot kvinnor. För de flesta östnyländska kvinnor betyder beslutet också att avstånden till operationssjukhuset blir längre. Och man kan fråga sig, ifall tillgången till vård blir bättre genom att centralisera? Det här beslutet var en tydlig följd av nedläggningen av Borgå BB på grund av den ödesdigra jourförordningen som SFP konsekvent motsatte sig under förra valperioden. Men det handlar också om rätten att få vård på sitt modersmål. Man kan starkt ifrågasätta, hur rätten att få vård på svenska tryggas bättre genom att flytta bort operationerna från Borgå.

Det slutliga beslutet i frågan gjordes på HUS fullmäktigemöte på Luciadagen 13.12. Jag föreslog under mötet på SFP-gruppens vägnar att beslutet att dra in de gynekologiska operationerna i Borgå och Raseborg inte ska verkställas förrän man bedömt beslutets konsekvenser med tanke på kön, språkliga rättigheter och region. Dessutom föreslog jag att, ifall bedömningarna visar att beslutet har negativa konsekvenser, så borde HUS styrelse ta frågan till behandling. Förslaget understöddes bl.a. av hela SFP-gruppen och av Lovisas andra representant i HUS fullmäktige, Arja Isotalo (SDP). Jag vill här passa på att tacka Arja för gott samarbete i den här frågan. Tyvärr förlorade vårt förslag med tydliga siffror 977-112. Det visar att förståelsen för Östra Nylands behov inte är stort i Nylands största kommuner. Kanske man tyckte att en bedömning av beslutets konsekvenser skulle ha gett fel slutresultat?

I mitt anförande under fullmäktigemötet kritiserade jag också beslutsprocessen som varit allt annat än öppen. Förvaltningen verkar ha sett frågan som närmast ett anmälningsärende. Bara med den skillnaden att man inte riktigt ens har orkat meddela beslutet till de östnyländska kommunerna. Dialogen och informationsgången mellan HUS och dess medlemskommuner måste bli bättre. En liten tröst under ett annars dystert möte var att förvaltningen lovade ta lärdom av processen. Det återstår att se hur det blir med den saken.

Trots att vi nu förlorade den här kampen, måste vi ändå se framåt. Lovisanejden och hela Östra Nyland behöver ett sjukhus som erbjuder vård mångsidigt i framtiden. Borgå sjukhus ska utvecklas, inte avvecklas. Det är något vi tillsammans måste fortsätta jobba för.

Otto Andersson
Skribenten är stadsfullmäktigeordförande i Lovisa och medlem i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts fullmäktige

Kolumn, Nya Östis 20.12.20118

ottoandersson.fi