Vård på svenska, våra hälsocentraler och närservice i kommunerna, Borgå sjukhus, hemvården och den övriga äldrevården, olika socialtjänster, läkarbesök, familjerådgivningen samt skolkuratorerna och psykologerna. Det är fråga om service som berör vår allas vardag, i olika livssituationer och skeden. Riksdagsvalet har i allra högsta grad betydelse för dessa frågor. Varför det?
Vården och omsorgen i Östra Nylands välfärdsområde är beroende av sin finansiering från staten. Samtidigt vet vi att det ekonomiska spelutrymmet för landets nästa regering kommer att vara snävt och det är nödvändigt att stävja statens skuldsättning. Men nedskärningar i vårdens finansiering skulle ha konsekvenser för HUS och därmed också Borgå sjukhus. Vi såg i höstas hur centralförvaltningen där tänker. Eventuella nedskärningar skulle också ha allvarliga följder för Östra Nylands välfärdsområde. Servicenätet är nu tryggat i tre års tid, men kraftiga nedskärningar i basfinansieringen skulle leda till stora problem efter några år. Därför bör det i Finlands nästa riksdag finnas förståelse för behovet av närservice också utanför huvudstadsregionen. Anpassningen av den offentliga ekonomin får inte göras på bekostnad av vården i Östra Nyland.
Utan välmående personal finns det inte heller någon vård. Tillgången till utbildad vårdpersonal på båda nationalspråken är en av Finlands centrala framtidsfrågor som förutsätter aktivt arbete av Finlands nästa riksdag och regering. Ett tillräckligt antal utbildningsplatser för läkare, sjukskötare och närvårdare, välmående och trivsel i arbetslivet, gott ledarskap, jämställdhet, konkurrenskraftiga löner, arbetskraftsinvandring, avvecklande av styva hierarkier och erkännande av utländska vårdexamen är centrala pusselbitar med tanke på vårdbranschens attraktionskraft.
Regeringen och riksdagen bereder samt godkänner lagstiftningen i Finland. Vi vet från tidigare att lagstiftningen kan ha allvarliga konsekvenser för vårt sjukhus. Borgå BB tvingades stänga i slutet av år 2016. Orsaken var den ödesdigra jourförordningen som SFP då konsekvent motsatte sig. Nästa valperiod måste det jobbas stenhårt i riksdagen för att det inte kommer en enda ny lag som ytterligare begränsar våra mindre sjukhus möjligheter att erbjuda vård. Centraliseringsivern måste få ett slut!
Samtidigt är det redan nu klart att vi igen nästa höst måste kämpa för Borgå sjukhus. Tryggandet av jouren och den övriga verksamheten vid Borgå sjukhus förutsätter kraftig påverkan gentemot HUS och staten även i fortsättningen. Men ännu klarare är att vi i Östnyland behöver vårt eget sjukhus.
Otto Andersson