När vi är sjuka, när vi är som svagast och som mest utsatta, då är det avgörande att vi kan få vård och hjälp på vårt eget modersmål. Förr oss svenskspråkiga handlar det om att kunna gå till läkaren och tala svenska. Men det handlar också om att kunna använda sitt modersmål, känslospråket, då man befinner sig i en svår livssituation och behöver få tala med en psykolog. Eller när du är äldre och behöver få hjälp hemma, då är det en viktig trygghetsfaktor att kunna tala svenska med hemvårdens personal. Och om du inte längre kan bo hemma och flyttar till ett stödboende, är det viktigt att ha sällskap och kunna tala sitt modersmål.

Dessa frågor är mycket aktuella just nu. I och med vårdreformen föreslås ansvaret för vården att flyttas från kommunerna till s.k. välfärdsområden (tidigare talade man om landskap). De närmaste åren kommer att vara avgörande för hur social- och hälsovården ordnas i hela Östra Nyland. I det här beredande arbetet har kommunerna och de kommunala beslutsfattarna en central roll. Därför kommer vården och den svenska servicen att höra till de viktigaste frågorna under nästa kommunalvalsperiod.

För oss i Lovisa är det till exempel avgörande att trygga framtiden för vår hälsocentral och att äldrevården stannar nära, i vår egen kommun. Vi måste också på allvar överväga att ta i bruk en så kallad mobil hälsostation i Östra Nyland. Det här skulle betyda att hälsovårdstjänster regelbundet erbjuds nära människorna i hela regionen, också utanför kommuncentrumen. Här ger den nya tekniken nya möjligheter.

För den svenska servicen och Lovisa är det livsviktigt att den sittande regeringen nu föreslår att Östra Nyland med ca 100 000 invånare och nästan 30 procent svenskspråkiga får ett eget välfärdsområde. Jämför detta med den förra riksdagsvalsperioden och den dåvarande regeringens förslag där lovisabornas service skulle ha ordnats av ett gigantiskt ca 1,7 miljoner invånares Nylands landskap. Om det förslaget gått igenom, så är det klart att både Lovisa och svenskan hamnat ordentligt i kläm.

Med tanke på den svenskspråkiga sjukvården har Borgå sjukhus en central betydelse. Nu gäller det att jobba hårt för att Borgå sjukhus även i framtiden erbjuder sjukvård mångsidigt på både svenska och finska. Borgå sjukhus ska utvecklas, inte avvecklas.

För att trygga vårt sjukhus behöver vi en kraftig östnyländsk intressebevakning gentemot Helsingfors. Tillsammans är vi starkare. Även i övrigt behöver vi ett fungerande regionalt samarbete för att trygga vården i hela Östra Nyland. Här fick vi en bra början, när de östnyländska kommunernas representanter nyligen diskuterade dessa frågor. Vårt möte var konstruktivt och samarbetsinriktat. Det gäller att fortsätta jobba tillsammans.

Otto Andersson
Skribenten är stadsfullmäktigeordförande i Lovisa

Kolumn i Nya Östis